första gången, på riktigt. Vad hon hade för ögonfärg, hur hennes läppar var formade, hur hennes léende såg ut.

Det är en obeskrivlig känsla att gå från att vara nästan blind, till att se allt, precis som alla andra.
Jag är väldigt glad och tacksam över att glasögon finns, utan dem skulle jag inte kunna uppskatta mitt liv lika mycket som jag gör idag.
Jag är också väldigt glad över att jag inte är blind, för enligt mig finns det inget obehagligare än att inte se någonting.

Någonting som gör mig väldigt arg är när någon annan säger sånt som ''Glasögonorm, pluggis'' osv, bara för att man har glasögon. Ett synfel är ingenting man väljer att ha, det är ingenting man kan välja bort hur som helst.
Jag har inte valt att ha glasögon, men jag skulle inte välja bort dem ändå. Det är många utav mina vänner som säger att dom inte vill ha glasögon, sånt blir jag arg på. Varför ska jag behöva höra sånt? Att det är så j*vla (ursäkta mig!) töntigt att ha glasögon, att vara annorlunda? Vissa människor säger saker utan att tänka före, de säger sånt som sårar.

Jag är glad över att ha glasögon, jag vill vara annorlunda, därför köpte jag de glasögonen jag har nu. De syns tydligt och visar att jag är annorlunda.
Jag är den jag är, och jag är stolt över det!