Men jag gråter ju jag med, självklart.

Som till exempel nu, när jag då och då får ont i blindtarmen, så är det jättejobbigt att inte veta när jag kommer sitta på akuten och vänta på operation, om jag får feber/illamående så är det tecken på att blindtarmen brustit, och då är

det bråttom, annars kan jag bli riiktigt sjuk. Det är jobbigt...

Sen är det jobbigt att hela tiden inte veta vart jag är påväg, vad jag ska välja, och hur jag ska göra för att inte såra någon.

Om någon som står mig väldigt nära går bort, eller helt enkelt flyttar så blir jag förkrossad. då är det riiiktigt jobbigt!