Tankar och planer går runt som satan i huvudet på mig just nu, jag vet inte hur jag ska beskriva det.
Det finns människor som inte ens förtjänar vänner, med tanke på sättet de behandlar dem. Det är så vidrigt gjort att jag mår illa, även om jag inte har någonting med saken att göra. Det vrider sig i magen på mig när jag tänker på vad vissa människor kan göra för att såra andra, såra sina vänner.
Jag hoppas att ni förstår att det är er jag skriver till om ni läser det här, för jag vet vad ni gjort och jag kommer aldrig att glömma det. (inte mina kära läsare, men det finns vissa som jag inte vet om de läser bloggen.)

Jag hoppas innerligt att ni tar åt er och ångrar det ni gjort, om jag var ni så skulle jag skämmas så mycket att jag inte ens skulle kunna visa mig bland folk. Det är så otroligt jävla respektlöst gjort av er allihop, jag kan inte för mitt liv begripa vad det ni gjorde skulle vara bra för. Vad är era hjärtan gjorda av egentligen, sten kanske? Har ni ingen skam i kroppen över huvud taget?
Jag blir äcklad vid tanken på att två av er faktiskt varit min bästa vän en gång, att jag älskade er, nu har ni verkligen visat hur falska ni är, hur långt ni kan gå. Eller ni kanske inte är färdiga än ? Ni kanske ska komma till mig och göra något liknande, eller varför inte något ännu värre? Jag nästan önskar att ni gjorde det.
Jag trodde att ni var tillräckligt mogna för att inse att så här gör man inte mot någon, inte ens mot sin allra värsta fiende.
Fortsätt såhär och ni står utan vänner en dag, ni har möjligtvis varandra, då har ni bara varandra kvar att kasta skit på, trycka ner i marken och trampa på. Ni tycker antagligen att jag överreagerar, men det är ni som är så sjukt korkade som inte fattar vad ni håller på med. Enligt er är det antagligen en rolig grej, något som ger er en rejäl kick, det är så vidrigt, äckligt och ja, förjävligt gjort av er.
Tyck inte synd om er själva om ni får sota för det här, för ni har gjort er förtjänta av det.
nej, jag är inte omogen och feg som skriver det här, tar det via internet. Jag borde ta det in real life, face to face, om jag vill er något, men jag vill inte ens se er i ögonen, vill inte ens höra era röster, vill inte lyssna på erat skitsnack.
Ni är väl nöjda nu, eller? Det ska ni absolut inte vara, ni borde titta er i spegeln, se vilka monster ni blivit, eller kanske alltid varit.

/Julia.