Februari, en månad som varit rätt okej ändå, lite tyngre än de andra, men ändå en lättnad, för nu är det slut med stressen hemma eftersom mormor kommit hem från sjukhuset.

Men det är en månad jag inte vill minnas faktiskt, nu i slutet har jag fått ont i blindtarmen igen, idag är det femte dagen i rad som jag känner av den.

Det är nästan så jag går och väntar på att bli sjuk, så jag äntligen blir av med den, för de på sjukhuset tyckte inte att mina prover räckte för att jag skulle få opereras, men det visade att det var blindtarmen.

Jag har inte mycket att minnas från den här månaden mer än att jag fått ett otroligt stöd, från en person som jag innan 7;an inte brydde mig ett dugg om.

Den personen ger ett stöd för två! Många kan tro att den är väldigt självisk, men det gäller att se bakom det där skalet, vem det än gäller, för vem som helst kan verka idiotisk, eller snäll, fast det faktiskt är tvärt om.

En månad med blandade känslor, mycket att fundera över.