Det var den första sommaren jag hade ansvaret för en häst, jag hade Bisek♥ alldeles för mig själv i 5 veckor under tiden som Nathalie som var min dåvarande bästa vän hade B-ponnyn Exet.

Det var fem veckor fyllda med allt mellan himmel och jord, men jag och Nathalie träffades allt för ofta och det slutade med att vi gick ifrån varandra under hösten.

Bisek, som nu inte finns i livet längre, fick en hovböld den sista veckan jag hade honom, veckan innan hemfärd. Det gick jättebra, det var en 'snäll' hovböld som vi inte behövde peta hål på, utan den gick upp av sig själv. Jag skötte honom hela dagarna, jag var så fäst vid honom, jag var ju också hans skötare varannan lördag, när det inte var sommaruppehåll förståss. Jag var hans skötare i ett och ett halv år tror jag, jag minns inte riktigt. Men jag brydde mig inte om han var min sköthäst, sommarhäst eller bara en gammal häst på ridskolan, han var min♥

Jag slutade rida där 2010, jag och Bisek splittrades, jag träffade honom högst en gång i månaden eftersom min syster red där också, så det hände att jag åkte upp för att träffa min andra halva.

Det blev allt jobbigare att återvända, träffa honom återigen, när jag visste att jag åkte upp dit för att få träffa honom, när det var jag som lämnat honom.

Bisek blev halt, jag visste det, men det fattade inte dom. han är inte den som visar om han har ont, hade han varit en människa hade jag kunnat säga 'Jag såg tårar bakom det falska léendet' ungefär så var det, jag kände att han inte var bra. Men han blev bra igen, fick fortsätta gå där uppe, trots sin ålder och att han för första gången varit halt. sen blev han halt igen, men denna gång visste jag ingenting, de åkte till veterinären, där det konstaterades att hans skada var allvarlig, och han fick somna in, vilket jag inte visste någonting om.

Det kom som ett slag i magen, när jag läste på Facebook, att min bästa vän var död. Han fanns inte mer, han var bara borta. Det vände mitt liv totalt, och jag kommer aldrig någonsin bli den samma jag var förut. Alla måste vandra vidare någon gång, men det kom som en chock, trots att jag så länge väntat på detta.

You'll be in my heart♥

Vila i frid, hjärtat. För mig, är du lika levande som du var, då.